tihis

Sitter och blänger framför datorn.. och en massa tankar kommer upp.. känner att jag måste skriva av mig lite...

har så mycke som jag går och grubblar på nu... ekonomin.. fast den grubblar man väl alltid på....

fast känner som om en liten höstdepp är på väg att hoppa på mig.. å det är inte bra...


sen är det den här jävla födelsedan som hänger över mig som ett jävla grått moln... missförstå mig rätt jag har ingen 30 årskris utan för mig är det bara en siffra.. kommer inte vakna upp och ha panik över mitt liv... men sånt som skapar gråa elaka moln är..

1. denna jävla fest man nu måste ha.. jag vill inte ha nån fest.. det är jobbigt, jag hatar att stå i centrum och denna dag har jag inge val.. jag måste bjuda en massa folk som jag inte ens vill.. bara för att man kan inte bjuda vissa och lämna ute andra när dom tillhör ens släkt..

2. Barnfrågan.. logiskt sett så borde nån del av min kropp lr hjärna ( både och kanske) börja längta efter ett litet knodd och ta hand om.. men icke.. får panik av bara tanken på ett barn.. är detta verkligen normalt???

3. Allt jävla tjatande att så fort man säger nåt lr gör nåt så är det ju ens 30 årskris.. du har kris bla bla bla.. så allt jag hittills kunnat göra utan problem i mitt liv börjas nu helt plötsligt klassas som kriser.. jag har gillar gaddningar sen jag var 16 år ( och gjorde min första) det samma gäller piercingar.. men nu helt plötsligt så är det 30 årskris och gå och gadda sig lr pierca sig... jag har i ungefär 10 år sagt att ålder är bara en siffra.. nu är det oxå ett tecken på att jag har 30 årskris....
finns det nån logik i detta hur allt kan förändras på en natt....


jag börjar starkt misstänka att dom som tjatar mest på mig är dom som har kris för att jag blir 30 nästa år... jag betvivlar att jag kommer förändras det minsta...

nej nu har jag fått ventilera lite..


bye bye